När jag hör klockor som ringer drömmer jag mig bort. Alltså på morgonen när kl. ringer alldeles för tidigt när man har en fantastiskt dröm. Men även när jag sitter i en kyrka med över 90 personer bakom mig. Jag skulle greja med en PowerPoint i kyrkan idag då satt jag längst fram. Jag gillar att hjälpa till. Att gå upp tidigt på morgonen för att hinna med mycket saker är ingen match för mig. Eller det var inte det iallafall. Tills den dag då jag var trött hela tiden. Då längtade tills kl. blev 20-21 för att då kunde jag gå och lägga mig. En del dar tittade jag på kl. vid 15 tiden och suckade och tänkte att jag måste vara vaken i sex timmar till. Det här året har jag hjälpt många människor. Det är ingen överdrift. Ingenting som jag egentligen vill skryta med. För det mesta, till 99 % är det en glädje att ha möjlighet och kunna hjälpa andra. Men på nåt sätt känner jag mig klar med det här. Inom är snar framtid kommer det bli förändring. Det är både läskigt men samtidigt väldigt roligt. Jag ber för en oviss morgondag.
No comments:
Post a Comment