Som en rädd liten kyckling

Så känner jag ibland. Vet inte åt vilket håll jag ska gå. Är rädd för vad som komma skall. Är rädd för att göra fel och då börjar jag bete mig som en kyckling. Det är kanske hårt att dömma sig så själv så. Men jag ser som en utmaning. Denna påsken och fortsättningsvis vill jag vara mer än en feg kyckling. Hur blir man det då? Ska man prata mer? Jag tror inte det är ett vinnande koncept. Men att möta människor där dom är och våga berätta vem man är, är viktigt. Jag har just börjat den resan att gå från kyckling till en kärleksfull höna som för mig är ett mål. Målet att få alla att känna sig som bättre människor i min omgivning och hjälpa folk att hitta rätt. Men utan att lilla "jag" kycklingen som är skör ska komma till skadad. Och att inte bli påverkad av andra människor. Att inte följa andras exempel utan gå och det hållet som jag själv. Att våga tro att jag själv kan. "Kanske kan jag göra något mer än jag är byggd för?" Citat är hämtad från barnfilmen Flygplan. 

Känslor med stort K

Det har gått tre månader snart, tre månader som varit som en berg och dalbana. Det nya möter det gamla kan man sammanfatta kort. Vissa dagar har jag varit glad som en sol och vissa dagar har jag inte haft något framtidshopp alls. Jag är ärlig. Det behöver man inte vara. Men när dom ärliga känslorna kommer fram får man ett perspektiv på tillvaron. Att gömma sig för sitt eget liv leder bara till mer grubbel och rot. När man orkar ta striden mot motbjudande känslor och sånt som är utmanande kommer livet bli lättare. Så är det iallafall för mig. 

En av mina kompisar skriver väldigt bra inlägg på sin blogg som jag skulle vilja ge en eloge till. För den personen vet vad den pratar om och vågar möta sin egen rädsla. Jag behöver inte nämna något namn. Du vet vem du är. Jag är stolt över dig!