Livets resa del 5 - målet

Jag har inte haft så mycket tid att skriva men här kommer den sista biten i min serie av livets resa. Det här är saker som alltid kommer upp och som är viktiga för mig. 

1. Inbjudan 

2. Utmaningen 

3. Godiset

4. Inte ensam 

5. Målet 

Till sist handlar livet för mig om mål. Mål och visioner som jag har kan vara tydliga och mindre tydliga. Men dom finns där hela tiden. Iår är att det att klara av ett år i England och lära mig om att leva som kristen. Målet är nästa juni nästa år att jag ska fått en grund att bygga på att jag är redo för nästa sak här i livet. Idag var målet att klara av en skoldag från 8-17 och sen STC City 19.30-21.30 en samling nere i centrum. Dagens mål var att inte gå under totalt och inte dra mig undan för mycket. I vanliga fall gillar jag inte vara med människor 24/7 och behöver ganska mycket egen tid. Imorgon är det nästa hela dagen fri till att vara själv. Detta ser jag fram emot att få vara själv. Så mitt mål med dagen var att klara av den tillsammans med människor runtomkring mig och sen imorgon är jag helt fri på dagen. Helt fri att göra vad jag vill. Troligtvis kommer jag läsa. Spela musik. Fota. Laga mat mm. Men det viktigaste är att jag får tänka, reflektera, processera. 

Jag tror inte att vi kommer känna oss klara med oss själva någon gång i livet. Jag tror inte vi kommer nå det fullständiga målet här i livet. Men att inse saker och ting och sikta framemot och ha en blick framåt är för mig glädje. För då kan jag vara glad idag. Jag kan vara glad idag när jag går och lägger mig för att jag vet att jag är i mål. För dagens mål var att klara av dagen. 

Kyrkan som jag går i betyder mer och mer för mig nu. I veckan spelade kyrkan in en film som ska visas under jultiden i kyrkan. Dom skrev joy med ljusen som användes under inspelningen. Här är en bild från tillfället. 

Livets resa del 4 - inte ensam

En av dom bästa sakerna med att åka på livets resa är att du aldrig ensam. Fast du kanske känner att din pappa eller någon annan är långt ifrån dig finns det alltid en som går bredvid dig. Ibland är det mer tydligt än andra gånger. Och vem denna personen är kan vara olika under olika tidpunkter under resan. Du är aldrig ensam. När det kan kännas stormigt och regnet bara öser ner och du ser inte vägen framåt. Kommer han hjälpa dig steg för steg. Steg för steg framåt i rätt rikting. Men det är ditt val att fråga om hjälp. Han finns där när du frågar. 

Livets resa del 3 - godiset

På livets resa behöver man färdmedel. På många av mina resor inom landet och utlandet har jag haft godis med mig. Godis är gott och gör resan mycket roligare. Vad kan godiset vara på livets resa? Saker som gör en glad tänker jag. Det kan vara olika saker för olika människor. Men det som gör mig mest glad för stunden är musik. Musik har mer eller mindre varit en stor del av mitt liv. Jag började som 6 åring i barnkören och var med den så länge jag bodde hemma. I Norge var musiken en stor bit i mitt kyrkliga liv. I veckan har jag haft ett kärt återseende av min gitarr. En av dom finaste gåvorna jag fått i mitt liv är min gitarr. Under många år spelade jag gitarr varje dag. I veckan har jag fått en nytändning i gitarrspelandet då jag inte haft med mig den när jag åkte iväg för 2 månader sen. Men denna gången när jag reser tillbaka ska jag ta med mig min dyrbara ägodel. Min kompis. Mitt godis 

Livets resa del 2 - utmaningen

Att prata och höra engelska gjorde mig trött dygnet runt dom första veckorna. Och hade sån hemlängtan att jag ville bara hem till nära och kära och prata mitt modersmål. Gud kändes väldigt långt borta den första tiden. Fast vi bad och sjöng lovsång tre gånger på skoldagarna så var Gud långt borta. Vissa dagar var det en kamp att kliva upp ur sängen. Jag har skola tisdagar och torsdagar, från klockan 8 till 17, det är långa dagar med bara engelska och nya människor. I början var jag så trött att jag inte orkade ta kontakt med människor och drog mig undan. Men fortsatte att läsa Bibeln varje dag fast det kändes meningslöst och försökte hitta mitt sätt att kommunicera med Gud. Så första tiden var en riktig stor utmaning att inte klappa igenom totalt. Att kliva upp ur sängen. Att leva i nuet var en utmaning. 

Livets resa del 1 - inbjudan

Börjar en serie av inlägg som handlar om livets resa. Jag skulle vilja bjuda in dig på denna resa med 5 olika synvinklar om livet. 

Min mamma som är en av dom människorna som står mig närmast kom och hälsa på mig i mitten av oktober och firade sin födelsedag med mig. Vi pratade mycket och hade fina dagar tillsammans. Det är viktigt att under livets resa bjuda med sig andra på resan. Under besöket hos mig fick min mamma en bild av hur jag bodde, hon tyckte det var kallt, typiskt engelskt och fick träffa några av människorna som jag lever med i Sheffield. Livets resa är aldrig enkelt eller spikrakt. Det är inte alltid man har så mycket att dela med sig. Ibland känner man sig ganska obetydelsefull och liten. När jag först kom till Sheffield tyckte jag att den var en mega stor stad. Jag är ingen stadsmänniska. Gillar att gå själv på promenader med naturen som min enda kamrat. Här i Sheffield är jag aldrig ensam på gatorna eller i parkerna som jag brukar gå till. När jag var yngre var att bjuda in folk till mitt en tröskel för mig. Jag är en ganska försiktig med vad jag delar med människor. Men jag har lärt mig under resans gång att bjuda in människor på mitt tåg. Dela med mig av dalar och toppar i mitt liv. Att stanna och beundra något som min mamma gillar att göra. På denna bilden vet jag faktiskt inte riktigt vad hon tittar på. Jag skulle kunna stanna och titta på saker mer. För när man fäster blicken vid något kommer fokuset oftast bli klarare. I mina dalar fokuserar jag genom att försöka hitta var skon klämmer och göra något åt det. I mina toppar är mitt fokus på det bra som hänt och vad jag lärt mig i mina tidigare dalgångar. Den här människa har lärt mig och lär mig mycket om livet. Jag är säker på att dom flesta människorna har något att lära mig om livet. Jag har insett att jag tycker det är värt att bjuda in andra människor i mitt liv. 

Home sweet home

Jag kan faktiskt tro på att det finns en god Gud efter allt som har skett. Oj vilken dramatisk början. Men det är faktiskt något som jag har grunnat över och nu kan jag inse att det kanske finns det. Idag tog jag mig från mitt nya hem till mitt barndomshem. En resa som var roligare efteråt en just under tiden. Har varit lagom snurrig och virrig i bollen det senaste och råkade boka fel dag med tåget från Norge till Sverige. Konduktören var snäll som sa att jag inte behövde köpa en ny biljett. Nu är jag hemma efter över 2 månader på resande fot. På det hela taget är jag nöjd att jag bestämde mig för det här. Tacksam för att det finns en god Gud. 

CCC