Livets resa del 4 - inte ensam

En av dom bästa sakerna med att åka på livets resa är att du aldrig ensam. Fast du kanske känner att din pappa eller någon annan är långt ifrån dig finns det alltid en som går bredvid dig. Ibland är det mer tydligt än andra gånger. Och vem denna personen är kan vara olika under olika tidpunkter under resan. Du är aldrig ensam. När det kan kännas stormigt och regnet bara öser ner och du ser inte vägen framåt. Kommer han hjälpa dig steg för steg. Steg för steg framåt i rätt rikting. Men det är ditt val att fråga om hjälp. Han finns där när du frågar. 

Livets resa del 3 - godiset

På livets resa behöver man färdmedel. På många av mina resor inom landet och utlandet har jag haft godis med mig. Godis är gott och gör resan mycket roligare. Vad kan godiset vara på livets resa? Saker som gör en glad tänker jag. Det kan vara olika saker för olika människor. Men det som gör mig mest glad för stunden är musik. Musik har mer eller mindre varit en stor del av mitt liv. Jag började som 6 åring i barnkören och var med den så länge jag bodde hemma. I Norge var musiken en stor bit i mitt kyrkliga liv. I veckan har jag haft ett kärt återseende av min gitarr. En av dom finaste gåvorna jag fått i mitt liv är min gitarr. Under många år spelade jag gitarr varje dag. I veckan har jag fått en nytändning i gitarrspelandet då jag inte haft med mig den när jag åkte iväg för 2 månader sen. Men denna gången när jag reser tillbaka ska jag ta med mig min dyrbara ägodel. Min kompis. Mitt godis 

Livets resa del 2 - utmaningen

Att prata och höra engelska gjorde mig trött dygnet runt dom första veckorna. Och hade sån hemlängtan att jag ville bara hem till nära och kära och prata mitt modersmål. Gud kändes väldigt långt borta den första tiden. Fast vi bad och sjöng lovsång tre gånger på skoldagarna så var Gud långt borta. Vissa dagar var det en kamp att kliva upp ur sängen. Jag har skola tisdagar och torsdagar, från klockan 8 till 17, det är långa dagar med bara engelska och nya människor. I början var jag så trött att jag inte orkade ta kontakt med människor och drog mig undan. Men fortsatte att läsa Bibeln varje dag fast det kändes meningslöst och försökte hitta mitt sätt att kommunicera med Gud. Så första tiden var en riktig stor utmaning att inte klappa igenom totalt. Att kliva upp ur sängen. Att leva i nuet var en utmaning. 

Livets resa del 1 - inbjudan

Börjar en serie av inlägg som handlar om livets resa. Jag skulle vilja bjuda in dig på denna resa med 5 olika synvinklar om livet. 

Min mamma som är en av dom människorna som står mig närmast kom och hälsa på mig i mitten av oktober och firade sin födelsedag med mig. Vi pratade mycket och hade fina dagar tillsammans. Det är viktigt att under livets resa bjuda med sig andra på resan. Under besöket hos mig fick min mamma en bild av hur jag bodde, hon tyckte det var kallt, typiskt engelskt och fick träffa några av människorna som jag lever med i Sheffield. Livets resa är aldrig enkelt eller spikrakt. Det är inte alltid man har så mycket att dela med sig. Ibland känner man sig ganska obetydelsefull och liten. När jag först kom till Sheffield tyckte jag att den var en mega stor stad. Jag är ingen stadsmänniska. Gillar att gå själv på promenader med naturen som min enda kamrat. Här i Sheffield är jag aldrig ensam på gatorna eller i parkerna som jag brukar gå till. När jag var yngre var att bjuda in folk till mitt en tröskel för mig. Jag är en ganska försiktig med vad jag delar med människor. Men jag har lärt mig under resans gång att bjuda in människor på mitt tåg. Dela med mig av dalar och toppar i mitt liv. Att stanna och beundra något som min mamma gillar att göra. På denna bilden vet jag faktiskt inte riktigt vad hon tittar på. Jag skulle kunna stanna och titta på saker mer. För när man fäster blicken vid något kommer fokuset oftast bli klarare. I mina dalar fokuserar jag genom att försöka hitta var skon klämmer och göra något åt det. I mina toppar är mitt fokus på det bra som hänt och vad jag lärt mig i mina tidigare dalgångar. Den här människa har lärt mig och lär mig mycket om livet. Jag är säker på att dom flesta människorna har något att lära mig om livet. Jag har insett att jag tycker det är värt att bjuda in andra människor i mitt liv. 

Home sweet home

Jag kan faktiskt tro på att det finns en god Gud efter allt som har skett. Oj vilken dramatisk början. Men det är faktiskt något som jag har grunnat över och nu kan jag inse att det kanske finns det. Idag tog jag mig från mitt nya hem till mitt barndomshem. En resa som var roligare efteråt en just under tiden. Har varit lagom snurrig och virrig i bollen det senaste och råkade boka fel dag med tåget från Norge till Sverige. Konduktören var snäll som sa att jag inte behövde köpa en ny biljett. Nu är jag hemma efter över 2 månader på resande fot. På det hela taget är jag nöjd att jag bestämde mig för det här. Tacksam för att det finns en god Gud. 

CCC

Hur vill jag att en bra relation ska se ut? Mina tolv steg för en bra relation.

• Barnsligt - att vi ska kunna skratta och ha roligt tillsammans 
• Kravlöst - jag vill inte ha några krav på dig om hur du ska bete dig eller vara och jag ska inte söka godkännande hos dig eller andra människor 
• Ärligt - att vi ska kunna vara 100% ärliga mot varandra 
• Acceptans - att vi är olika 
• Öppet - att vi inte sluter oss in i varandra, att vi ska ha ett sunt förhållande till varandra och inkludera andra människor 
• Ta hand om varandra, när den andra människan mår dåligt att vi försöker muntra upp varandra med bön om det är det enda man orkar med, med samtal om man orkar med det, med något annat - men att vi försöker att inte dra ner varandra när vi mår dåligt 
• Enkelt - inte komplicerat, inte prata om djupare känslor på fb eller sms utan slå ett telefonsamtal eller träffas fysisk när det blir djupare saker 
• Förlåtande miljö - vi kommer såra varandra och kunna säga förlåt till varandra och förlåta varandra 
• Glädje - kunna vara glada med varandra för våra segrar 
• "Gråta" med varandra - kunna visa den känslan och våga vara ärlig med den känslan 
• Nyfikenhet - att lära oss mer om varandra och våga fråga saker fast det kan kännas obekvämt 
• Bekvämt - Fråga frågor som den andra kan ställa till dig också 

Sheffield, England

Why do I write in English? Have I changed language since last time I wrote here? No, just moving for the third time this year. Yes, it's true. I moved to Norway in the begninning of January. And in July I decided to go to England. And then I moved to the south part of Sweden for a short time, just three weeks. But I did want to stay there for a longer time. I left Sweden the 5th September. Took a flight from Copenhagen to Manchester and then I moved in a typical victorian house here in Sheffield. 

What I'm doing here? I go Form, a discipleship and mission year on STC College at St Thomas Crookes. I have school 2 times a week and then I'm apart of the church and events and communites they have here. 

Who Am I? One part of me enjoy to be here. Another part is confused and think this is challenging. Because I didn't know that I should reflect so much and struggle. I have an identity cris. My history is the main reason for the thoughts. 

My mother left me. She didn't want me. I got abonded when I was 2 years old. I'm hurt of the past. Carolina is not the same girl today. But the little girl in me is hurt. 

I know that my Father in heaven has adopted me as his child. This is amazing. But I still doubt about myself. I want to make it clear. Because this is stuff that is in my head at the moment.