Vart ska jag fästa blicken?

Ögonkontakt. Fokusera på rätt ställe. Skärpan på rätt föremål. Vrida och vända. Blickar som möts. Vart försvann dom? Värmen från din blick som fick mitt inre att smälta.

För mig en nostalgisk sång

Våren är här, här där vi är. Se det blir knoppar på träden. Snart slår dom ut och det händer så fort. Att alla blommorna kommer upp och slår ut med sin knopp. Det blir grönare och grönare. Och skönare och skönare. Och solen bara lyser.

I confess

Jag är ingen jättebra bloggerska. Jag skäms över att ha en blogg. Vem vill läsa vad jag tänker? Oftast skriver jag bara för att och att det är skönt att läsa sina egna formade tankar. Jag är inte så stor till orden. Har dock en mycket aktiv hjärna, som går på högvarv nästan hela tiden. Jag glömmer ibland bort att berätta vad jag producerar och vad jag kommer fram till. Att skriva ner mina tankar gör att jag kan prata mer med andra människor. Så varför har jag en blogg? För att skriva av mig och att jag ska må bra. Egoistiskt? Ja. Men in real life kan man vara generös och omtänksam.

En inre explosion

Jag vill förstå andra människor. Kunna säga rätt saker till en annan person. Nå någon annans själ på djupet. Att beröra ett annat hjärta. Få göra det där lilla extra för någon i min omgivning. Den där ideal människan som dom flesta pratar gott om. En person som alla vill vara. Jag är ingen sådan människa. Jag kommer aldrig lyckas. Såna tankar har jag matat mitt huvud med i många år. Enda sedan jag förstod att jag aldrig kommer kunna vara det. I min natur är jag tyst och säger inte så mycket. Men inom mig bär jag på massor med saker. Ibland vågar jag släppa lite på mig själv. För jag tror att när jag vågar visa vem jag verkligen är. Kommer jag tillslut vara den personen jag innerst inne vill vara. Jag är med om såna händelser titt som tätt att det jag gör skillnad. Det är häftigt.

" I want to make a difference. Start the race. Right now. I am coming with you. With arms opened wide. I am running to you. For you are the difference in my life."

Allvarligt talat

Vad är det som händer? Jag är inte så glad. Jag jublar inte. Jag försöker lyssna på vad jag själv vill göra. Men jag själv vet inte vad jag vill göra. Hur ska man kunna leta i sig själv, svar som är omöjliga att få? Jag är frågande om nutiden, imorgon och framtiden. Vad ska komma skall?

Mitt namn är okänt och förbliver det innan jag ger mig själv tillåtelse att yttra den vackra ljudkombinationen.

Obekväma stunder som får mig att skratta

I vissa situationer känner jag mig fruktansvärt obekväm. Jag är där, fast i tankarna långt långt borta. Jag drömmer om andra platser. Jag försvinner till en plats där jag trivs. Där jag blomstrar. Just nu är jag på ställen där jag egentligen inte vill vara på. Men jag dränker mina känslor som är på väg upp till ytan. Jag vill inte vissa mig bortkommen, svag eller ointelligent.

När jag var liten gick jag nästan alltid upp kl. 6 på morgonen för att leka med mig själv. Jag älskar att vara ensam. Jag njuter av min egna närvaro, där jag kan reflektera och tänka på mig själv. Jag tränar på att vara mig själv. För att kunna vara med andra måste jag få lagom mycket tid med mig själv. Den tiden är dyrbar för mig. Jag värdesätter den högre än att vara med andra eller göra andra saker. Jag saknar inte den personen jag var igår utan ser fram emot den personen jag kommer bli i framtiden. För den personen kommer vara trygg. Inte obekväm, osäker och rädd.

Närkontakt

När jag vidrörde någon annans hand hoppade jag till. En del människor gillar att ta på varandra, det spelar ingen roll vilket kön den andre människan har heller. Jag ryggar till vid kroppsberöring. Kanske beror det på mitt förflutna liv, men jag uppskattar inte det. Jag har börjat förstå en sak, för att komma in en människa på djupet ska man inte va rädd för att beröra varandra. En kram är det så mycket begärt? Jag har lärt mig att handskas med min så kallade "fobi" men jag jobbar på att det ska bli ännu bättre. Hur jobbar man på det då? Man gör små förbättringar och små försök framåt hela tiden. Det är dom små stegen framåt som gör att vi lyckas någon gång. Ha tålamod. Med allting som du jobbar med.

Att bli beroende

Hur formar man en ny vana eller beroende? Det är inte så svårt, man börjar tänka på saken mycket eller göra det mycket. Hur länge och hur mycket? Det beror på person till person och vid vilken tidpunkt. Det finns båda bra och dåliga vanor. Ett beroende skulle jag säga är en dålig vana. Att dricka kaffe på en bestämda tider på dygnet börjar först som en vana och sen blir till ett beroende. När man inser att man inte kan släppa eller saken håller kvar den är man fast.

Tapestry