Without words

Jag tror man kan berätta saker utan ord. Två tydliga saker är uppskattning och förnedring. Ibland tror jag orden är mindre viktiga än hur vårt kroppsspråk är. Det har blivit tydligt för mig när jag har börjat arbeta med barn. Jag pratar inte samma språk som barnen men dom verkar gilla mig ändå. Hur är det möjligt? Jag är inte perfekt men jag försöker se alla barn, kalla dom vid namn och ge dom min uppmärksamhet. Jag tror att min blick är lika viktigt som min mun. Därför väljer jag att vara glad när jag är med barn. Då tror jag barnen blir gladare också. Mitt sätt att vara, präglas sen på barnen. Jag var själv utanför när jag var barn och kan se mig själv i dom barnen som ser ensamma ut. Mina fröknar blev min räddning. Därför vill jag ge tillbaka till barn som behöver mig.