Livets resa del 1 - inbjudan

Börjar en serie av inlägg som handlar om livets resa. Jag skulle vilja bjuda in dig på denna resa med 5 olika synvinklar om livet. 

Min mamma som är en av dom människorna som står mig närmast kom och hälsa på mig i mitten av oktober och firade sin födelsedag med mig. Vi pratade mycket och hade fina dagar tillsammans. Det är viktigt att under livets resa bjuda med sig andra på resan. Under besöket hos mig fick min mamma en bild av hur jag bodde, hon tyckte det var kallt, typiskt engelskt och fick träffa några av människorna som jag lever med i Sheffield. Livets resa är aldrig enkelt eller spikrakt. Det är inte alltid man har så mycket att dela med sig. Ibland känner man sig ganska obetydelsefull och liten. När jag först kom till Sheffield tyckte jag att den var en mega stor stad. Jag är ingen stadsmänniska. Gillar att gå själv på promenader med naturen som min enda kamrat. Här i Sheffield är jag aldrig ensam på gatorna eller i parkerna som jag brukar gå till. När jag var yngre var att bjuda in folk till mitt en tröskel för mig. Jag är en ganska försiktig med vad jag delar med människor. Men jag har lärt mig under resans gång att bjuda in människor på mitt tåg. Dela med mig av dalar och toppar i mitt liv. Att stanna och beundra något som min mamma gillar att göra. På denna bilden vet jag faktiskt inte riktigt vad hon tittar på. Jag skulle kunna stanna och titta på saker mer. För när man fäster blicken vid något kommer fokuset oftast bli klarare. I mina dalar fokuserar jag genom att försöka hitta var skon klämmer och göra något åt det. I mina toppar är mitt fokus på det bra som hänt och vad jag lärt mig i mina tidigare dalgångar. Den här människa har lärt mig och lär mig mycket om livet. Jag är säker på att dom flesta människorna har något att lära mig om livet. Jag har insett att jag tycker det är värt att bjuda in andra människor i mitt liv.