Igår hade jag en bra dag. Träffade människor jag tycker om. Hade fina samtal. När jag tittar tillbaka på tiden var det ingen självklarhet. Jag har en varit tuffing. Jag har svårt än idag att lägga ifrån den attityden. Det krävs mycket, men främst en stark vilja. Mitt allra innersta rum är för mig svårt att öppna också. Tidigt i höstas pratade jag om det. Men det gör mig bara mer osäker.
Alla människor bär på sår från barndomen eller minnen. Saker som har hänt kan påverka än idag. Hur gör man för att man inte ska påverkas? Det är olika. Beror på att vi är olika individer. Att berätta om sina jobbiga minnen kan vara en hjälp. Den andre kanske förstår i sin tur varför man beter sig på det sättet.
No comments:
Post a Comment