Have Yourself a Merry Little Christmas

Jag. Självpoträtt.God Jul.  

Grumligt till klart

Framtiden ljus och lång möter jag nu med sång. The future is were it begins.

Livet. Alltså det där 5 bokstavs långa abstrakta ordet som rymmer massor med definitioner. Hur förklarar man det för någon? Att få hjälp att förstå hur ens liv fungerar är ett steg i rätt riktning. Han som jag samatalar med ger mig svar på frågor som jag brottas med. Men även hjälp på vägen när jag har gått vilse. Jag önskar att alla människor hade nån att dela det där "livet" med. För det är då man kan utvecklas som individ. Göm inte djupet i det fördolda. Ju mer vi förstår oss själva ju mer kan vi förstå andra. 

Olika perspektiv på tillvaron

Här är tre olika bilder på exakt samma plats. Vad vill jag säga om dom? Ja, det är en vacker plats och ja, jag tog massor med bilder där. Men det är en sak som jag förundras över. Att jämföra och se saker i perspektiv är populärt i dagens samhälle. Jag gör det hela tiden. Men att man är olika är iallafall för mig svårt att acceptera. Jag tycker att alla ska förstå mig. Jag tänker nu så här. Här är tre bilder på precis samma plats. Det kan finnas tre människor i samma sits men har tre olika bakgrunder och tre olika förhållningssätt till tillvaron. Vad gör man åt det? Man ser det positiva i alla tre människor eller som i detta fall tar man fram tre olika redigeringar som passar bäst till samma motiv. Lätt? Ja i datorn. Men inte i verkligheten. Verkligheten är långt mycket mer komplicerat. Jag gillar att fota. Men det är rätt så simpelt när man jämför det med att leva och förstå andra människor. 

Usch!

När jag inte orkar mer släpper jag taget. Jag ger nästan upp. Försöker lyfta ner bördorna från axlarna. Låter tyngden över bröstet lätta för en sekund. Min kropp orkar inget mer. Jag faller ner till marken. Det finns ingen som tar emot mig. Lösningen går att finna. Men jag berättar inte hur. För det är olika. 

En bättre dag

Delfinerna dansade den där dagen då dansmusiken dunkade dunderhårt. 

Klockorna i närbild

När jag hör klockor som ringer drömmer jag mig bort. Alltså på morgonen när kl. ringer alldeles för tidigt när man har en fantastiskt dröm. Men även när jag sitter i en kyrka med över 90 personer bakom mig. Jag skulle greja med en PowerPoint i kyrkan idag då satt jag längst fram. Jag gillar att hjälpa till. Att gå upp tidigt på morgonen för att hinna med mycket saker är ingen match för mig. Eller det var inte det iallafall. Tills den dag då jag var trött hela tiden. Då längtade tills kl. blev 20-21 för att då kunde jag gå och lägga mig. En del dar tittade jag på kl. vid 15 tiden och suckade och tänkte att jag måste vara vaken i sex timmar till. Det här året har jag hjälpt många människor. Det är ingen överdrift. Ingenting som jag egentligen vill skryta med. För det mesta, till 99 % är det en glädje att ha möjlighet och kunna hjälpa andra. Men på nåt sätt känner jag mig klar med det här. Inom är snar framtid kommer det bli förändring. Det är både läskigt men samtidigt väldigt roligt. Jag ber för en oviss morgondag.  

Att påverka och bli påverkad

Igår hade jag en bra dag. Träffade människor jag tycker om. Hade fina samtal. När jag tittar tillbaka på tiden var det ingen självklarhet. Jag har en varit tuffing. Jag har svårt än idag att lägga ifrån den attityden. Det krävs mycket, men främst en stark vilja. Mitt allra innersta rum är för mig svårt att öppna också. Tidigt i höstas pratade jag om det. Men det gör mig bara mer osäker. 

Alla människor bär på sår från barndomen eller minnen. Saker som har hänt kan påverka än idag. Hur gör man för att man inte ska påverkas? Det är olika. Beror på att vi är olika individer. Att berätta om sina jobbiga minnen kan vara en hjälp. Den andre kanske förstår i sin tur varför man beter sig på det sättet.