Livets resa del 1 - inbjudan

Börjar en serie av inlägg som handlar om livets resa. Jag skulle vilja bjuda in dig på denna resa med 5 olika synvinklar om livet. 

Min mamma som är en av dom människorna som står mig närmast kom och hälsa på mig i mitten av oktober och firade sin födelsedag med mig. Vi pratade mycket och hade fina dagar tillsammans. Det är viktigt att under livets resa bjuda med sig andra på resan. Under besöket hos mig fick min mamma en bild av hur jag bodde, hon tyckte det var kallt, typiskt engelskt och fick träffa några av människorna som jag lever med i Sheffield. Livets resa är aldrig enkelt eller spikrakt. Det är inte alltid man har så mycket att dela med sig. Ibland känner man sig ganska obetydelsefull och liten. När jag först kom till Sheffield tyckte jag att den var en mega stor stad. Jag är ingen stadsmänniska. Gillar att gå själv på promenader med naturen som min enda kamrat. Här i Sheffield är jag aldrig ensam på gatorna eller i parkerna som jag brukar gå till. När jag var yngre var att bjuda in folk till mitt en tröskel för mig. Jag är en ganska försiktig med vad jag delar med människor. Men jag har lärt mig under resans gång att bjuda in människor på mitt tåg. Dela med mig av dalar och toppar i mitt liv. Att stanna och beundra något som min mamma gillar att göra. På denna bilden vet jag faktiskt inte riktigt vad hon tittar på. Jag skulle kunna stanna och titta på saker mer. För när man fäster blicken vid något kommer fokuset oftast bli klarare. I mina dalar fokuserar jag genom att försöka hitta var skon klämmer och göra något åt det. I mina toppar är mitt fokus på det bra som hänt och vad jag lärt mig i mina tidigare dalgångar. Den här människa har lärt mig och lär mig mycket om livet. Jag är säker på att dom flesta människorna har något att lära mig om livet. Jag har insett att jag tycker det är värt att bjuda in andra människor i mitt liv. 

Home sweet home

Jag kan faktiskt tro på att det finns en god Gud efter allt som har skett. Oj vilken dramatisk början. Men det är faktiskt något som jag har grunnat över och nu kan jag inse att det kanske finns det. Idag tog jag mig från mitt nya hem till mitt barndomshem. En resa som var roligare efteråt en just under tiden. Har varit lagom snurrig och virrig i bollen det senaste och råkade boka fel dag med tåget från Norge till Sverige. Konduktören var snäll som sa att jag inte behövde köpa en ny biljett. Nu är jag hemma efter över 2 månader på resande fot. På det hela taget är jag nöjd att jag bestämde mig för det här. Tacksam för att det finns en god Gud. 

CCC

Hur vill jag att en bra relation ska se ut? Mina tolv steg för en bra relation.

• Barnsligt - att vi ska kunna skratta och ha roligt tillsammans 
• Kravlöst - jag vill inte ha några krav på dig om hur du ska bete dig eller vara och jag ska inte söka godkännande hos dig eller andra människor 
• Ärligt - att vi ska kunna vara 100% ärliga mot varandra 
• Acceptans - att vi är olika 
• Öppet - att vi inte sluter oss in i varandra, att vi ska ha ett sunt förhållande till varandra och inkludera andra människor 
• Ta hand om varandra, när den andra människan mår dåligt att vi försöker muntra upp varandra med bön om det är det enda man orkar med, med samtal om man orkar med det, med något annat - men att vi försöker att inte dra ner varandra när vi mår dåligt 
• Enkelt - inte komplicerat, inte prata om djupare känslor på fb eller sms utan slå ett telefonsamtal eller träffas fysisk när det blir djupare saker 
• Förlåtande miljö - vi kommer såra varandra och kunna säga förlåt till varandra och förlåta varandra 
• Glädje - kunna vara glada med varandra för våra segrar 
• "Gråta" med varandra - kunna visa den känslan och våga vara ärlig med den känslan 
• Nyfikenhet - att lära oss mer om varandra och våga fråga saker fast det kan kännas obekvämt 
• Bekvämt - Fråga frågor som den andra kan ställa till dig också 

Sheffield, England

Why do I write in English? Have I changed language since last time I wrote here? No, just moving for the third time this year. Yes, it's true. I moved to Norway in the begninning of January. And in July I decided to go to England. And then I moved to the south part of Sweden for a short time, just three weeks. But I did want to stay there for a longer time. I left Sweden the 5th September. Took a flight from Copenhagen to Manchester and then I moved in a typical victorian house here in Sheffield. 

What I'm doing here? I go Form, a discipleship and mission year on STC College at St Thomas Crookes. I have school 2 times a week and then I'm apart of the church and events and communites they have here. 

Who Am I? One part of me enjoy to be here. Another part is confused and think this is challenging. Because I didn't know that I should reflect so much and struggle. I have an identity cris. My history is the main reason for the thoughts. 

My mother left me. She didn't want me. I got abonded when I was 2 years old. I'm hurt of the past. Carolina is not the same girl today. But the little girl in me is hurt. 

I know that my Father in heaven has adopted me as his child. This is amazing. But I still doubt about myself. I want to make it clear. Because this is stuff that is in my head at the moment. 

Som en rädd liten kyckling

Så känner jag ibland. Vet inte åt vilket håll jag ska gå. Är rädd för vad som komma skall. Är rädd för att göra fel och då börjar jag bete mig som en kyckling. Det är kanske hårt att dömma sig så själv så. Men jag ser som en utmaning. Denna påsken och fortsättningsvis vill jag vara mer än en feg kyckling. Hur blir man det då? Ska man prata mer? Jag tror inte det är ett vinnande koncept. Men att möta människor där dom är och våga berätta vem man är, är viktigt. Jag har just börjat den resan att gå från kyckling till en kärleksfull höna som för mig är ett mål. Målet att få alla att känna sig som bättre människor i min omgivning och hjälpa folk att hitta rätt. Men utan att lilla "jag" kycklingen som är skör ska komma till skadad. Och att inte bli påverkad av andra människor. Att inte följa andras exempel utan gå och det hållet som jag själv. Att våga tro att jag själv kan. "Kanske kan jag göra något mer än jag är byggd för?" Citat är hämtad från barnfilmen Flygplan. 

Känslor med stort K

Det har gått tre månader snart, tre månader som varit som en berg och dalbana. Det nya möter det gamla kan man sammanfatta kort. Vissa dagar har jag varit glad som en sol och vissa dagar har jag inte haft något framtidshopp alls. Jag är ärlig. Det behöver man inte vara. Men när dom ärliga känslorna kommer fram får man ett perspektiv på tillvaron. Att gömma sig för sitt eget liv leder bara till mer grubbel och rot. När man orkar ta striden mot motbjudande känslor och sånt som är utmanande kommer livet bli lättare. Så är det iallafall för mig. 

En av mina kompisar skriver väldigt bra inlägg på sin blogg som jag skulle vilja ge en eloge till. För den personen vet vad den pratar om och vågar möta sin egen rädsla. Jag behöver inte nämna något namn. Du vet vem du är. Jag är stolt över dig!