Hur vill jag att en bra relation ska se ut? Mina tolv steg för en bra relation.

• Barnsligt - att vi ska kunna skratta och ha roligt tillsammans 
• Kravlöst - jag vill inte ha några krav på dig om hur du ska bete dig eller vara och jag ska inte söka godkännande hos dig eller andra människor 
• Ärligt - att vi ska kunna vara 100% ärliga mot varandra 
• Acceptans - att vi är olika 
• Öppet - att vi inte sluter oss in i varandra, att vi ska ha ett sunt förhållande till varandra och inkludera andra människor 
• Ta hand om varandra, när den andra människan mår dåligt att vi försöker muntra upp varandra med bön om det är det enda man orkar med, med samtal om man orkar med det, med något annat - men att vi försöker att inte dra ner varandra när vi mår dåligt 
• Enkelt - inte komplicerat, inte prata om djupare känslor på fb eller sms utan slå ett telefonsamtal eller träffas fysisk när det blir djupare saker 
• Förlåtande miljö - vi kommer såra varandra och kunna säga förlåt till varandra och förlåta varandra 
• Glädje - kunna vara glada med varandra för våra segrar 
• "Gråta" med varandra - kunna visa den känslan och våga vara ärlig med den känslan 
• Nyfikenhet - att lära oss mer om varandra och våga fråga saker fast det kan kännas obekvämt 
• Bekvämt - Fråga frågor som den andra kan ställa till dig också 

Sheffield, England

Why do I write in English? Have I changed language since last time I wrote here? No, just moving for the third time this year. Yes, it's true. I moved to Norway in the begninning of January. And in July I decided to go to England. And then I moved to the south part of Sweden for a short time, just three weeks. But I did want to stay there for a longer time. I left Sweden the 5th September. Took a flight from Copenhagen to Manchester and then I moved in a typical victorian house here in Sheffield. 

What I'm doing here? I go Form, a discipleship and mission year on STC College at St Thomas Crookes. I have school 2 times a week and then I'm apart of the church and events and communites they have here. 

Who Am I? One part of me enjoy to be here. Another part is confused and think this is challenging. Because I didn't know that I should reflect so much and struggle. I have an identity cris. My history is the main reason for the thoughts. 

My mother left me. She didn't want me. I got abonded when I was 2 years old. I'm hurt of the past. Carolina is not the same girl today. But the little girl in me is hurt. 

I know that my Father in heaven has adopted me as his child. This is amazing. But I still doubt about myself. I want to make it clear. Because this is stuff that is in my head at the moment. 

Som en rädd liten kyckling

Så känner jag ibland. Vet inte åt vilket håll jag ska gå. Är rädd för vad som komma skall. Är rädd för att göra fel och då börjar jag bete mig som en kyckling. Det är kanske hårt att dömma sig så själv så. Men jag ser som en utmaning. Denna påsken och fortsättningsvis vill jag vara mer än en feg kyckling. Hur blir man det då? Ska man prata mer? Jag tror inte det är ett vinnande koncept. Men att möta människor där dom är och våga berätta vem man är, är viktigt. Jag har just börjat den resan att gå från kyckling till en kärleksfull höna som för mig är ett mål. Målet att få alla att känna sig som bättre människor i min omgivning och hjälpa folk att hitta rätt. Men utan att lilla "jag" kycklingen som är skör ska komma till skadad. Och att inte bli påverkad av andra människor. Att inte följa andras exempel utan gå och det hållet som jag själv. Att våga tro att jag själv kan. "Kanske kan jag göra något mer än jag är byggd för?" Citat är hämtad från barnfilmen Flygplan. 

Känslor med stort K

Det har gått tre månader snart, tre månader som varit som en berg och dalbana. Det nya möter det gamla kan man sammanfatta kort. Vissa dagar har jag varit glad som en sol och vissa dagar har jag inte haft något framtidshopp alls. Jag är ärlig. Det behöver man inte vara. Men när dom ärliga känslorna kommer fram får man ett perspektiv på tillvaron. Att gömma sig för sitt eget liv leder bara till mer grubbel och rot. När man orkar ta striden mot motbjudande känslor och sånt som är utmanande kommer livet bli lättare. Så är det iallafall för mig. 

En av mina kompisar skriver väldigt bra inlägg på sin blogg som jag skulle vilja ge en eloge till. För den personen vet vad den pratar om och vågar möta sin egen rädsla. Jag behöver inte nämna något namn. Du vet vem du är. Jag är stolt över dig! 

I samma båt

Trivs fortfarande här i Norge. Har hittat nya vänner och platser, där jag börjar känna mig snart som hemma. Det är inte alls som där jag kommer ifrån men jag börjar anpassa mig till det nya och okända. Har jobb här till i sommar så jag vet iallafall att jag blir kvar här ett tag. Mina nya kompisar intresserar sig för mig, är inkluderande och välkomnande. I framtiden när jag träffar nya människor på en plats där jag har bott under en längre tid kommer jag minnas hur det var här i Norge när jag kom till en helt okänd ny plats. Kommer ha lättare att första människor som flyttar till nya platser. Så jag är glad att jag tog an denna stora utmaning. Det har och är och kommer var svårt vissa saker. Ja, så är det. Men så är det på alla platser. 

Leva i drömmen

Snart har jag bott 2 månader här i Norge. Jag trivs. Allting är inte lätt, jag har fått möta många utmaningar. Men tiden här har gått snabbt. Jag fick jobb inom 2 veckor och nu har jag två olika tillkallningsvikariat. Jag sjunger i kör och har börjat lära känna människor här. 

Det är inte alltid lätt att veta vad man har för drömmar. Jag drömmer om många saker. För ett år sen var en av mina drömmar att åka till Norge och jobba. Var inte alls 100 % säker att det skulle jag göra och att det var det bästa för mig. Jag skrev ingen lista med plus eller minus eller vägde fördelar och nackdelar. Beslutet av att åka till Norge tog jag i Juni. 

Efter att jag tagit beslutet hände det olika saker som gjorde att mitt beslut vacklade. Jag blev sjuk. Inget som jag hade planerat. Min planerade Norge resa flyttades fram 2 månader. Det var tufft att inse att jag inte hade ork att flytta vid den tiden. Men jag är glad för att jag väntade i 2 månader. 

Den bästa saken som hänt här i Norge är att jag börjat sjunga i kör. Och jag är glad för att jag kom hit den 9e januari 2014. På söndagen den 12e gick jag i den norska kyrkan här på ön som jag bor på. Där hälsade jag på ett antal människor från ön och körledaren frågade om jag gillade att sjunga. Den första "körträffen" för terminen var följande onsdag och då hade jag hunnit landa här och visste någorlunda var vissa saker och kring låg. Om jag hade kommit mitt i terminen som jag först tänkt hade det troligtvis inte blivit på samma sätt. 

På en av körövningarna som jag varit på hade vi en stund då man fick ett 10-20-tal nonstop och för varje bit fick man säga en sak om sig själv. Det var ett utmärkt sätt att lära känna dom andra i kören. 

Jag tror många människor har drömmar. Men att leva i drömmen är svårt. För mg också. Jag ser framåt och börjar planera mina nästkommande drag. Det är roligt att se fram emot saker. Men att ta till vara på stunden och drömmen tycker jag måste värdesättas mer. 

Det finns ingen människa som har allt du önskar dig. Inga relationer som fungerar av sig själv. Inget jobb där du trivs med allt. Det finns ingen plats på jorden som är perfekt helt enkelt. 

Jag lever i min dröm. Drömmen är inte på något sätt idealiskt men det är det här jag vill göra. 

Without words

Jag tror man kan berätta saker utan ord. Två tydliga saker är uppskattning och förnedring. Ibland tror jag orden är mindre viktiga än hur vårt kroppsspråk är. Det har blivit tydligt för mig när jag har börjat arbeta med barn. Jag pratar inte samma språk som barnen men dom verkar gilla mig ändå. Hur är det möjligt? Jag är inte perfekt men jag försöker se alla barn, kalla dom vid namn och ge dom min uppmärksamhet. Jag tror att min blick är lika viktigt som min mun. Därför väljer jag att vara glad när jag är med barn. Då tror jag barnen blir gladare också. Mitt sätt att vara, präglas sen på barnen. Jag var själv utanför när jag var barn och kan se mig själv i dom barnen som ser ensamma ut. Mina fröknar blev min räddning. Därför vill jag ge tillbaka till barn som behöver mig.