Home is where your heart is

Är jag hemma? I torsdags flyttade jag 80 mil från där jag har bott i 14 år. Jag vet inte om jag nu känner mig hemma här. För tillfället bor jag i en familj med mamma, pappa och ett barn jag känner mig som en i deras lilla familj. Vi har det gott tillsammans. När jag bodde i mitt förra hem kände jag att det här är de mina. Ingen kommer ta deras plats. Dom kommer för alltid vara mina hjältar. 3 människor som jag i detta nu saknar mycket. Livet flyter på för dom som det gör här hos mig. Jag måste vänja mig vid det här. Den här bilen är min vän som jag har kört hit till mitt "nya" hem. 

Häng med i svängen

Att läsa böcker är som att gräva i skattkistor. Att få en gåva är som att hitta en peng på marken. Men det bästa är nog ett riktigt möte med en annan människa. När man berättar sina svagheter för varandra. Jag har haft såna möten med människor. Det är otroligt givande men samtidigt omtumlande. Det kan dröja länge innan man kan landa efter ett sånt möte. Ett starkt möte kan man också kalla det. Starkt på så sätt att det väcker mycket känslor hos båda parter. Starkt för att det är svårt att glömma bort ett sådant möte. Ett möte där man står nakna inför varandra är ett möte där mänskligheten får rum. I sådana rum vill jag vistas i mer. Jag vill hamna där oftare, jag vill våga visa mig svag. Våga visa vem jag verkligen är. 

Nytt år!

Kommer bjuda på mycket. Har redan fått nya bekantskaper. Det är otroligt givande. Livet är inte sprikrakt. 2013 var ett rörigt år. Livet är aldrig spikrakt. Det har jag lärt mig av mina nya vänner. Dom gav mig perspektiv på livet. Ser fram emot framtiden. 

Have Yourself a Merry Little Christmas

Jag. Självpoträtt.God Jul.  

Grumligt till klart

Framtiden ljus och lång möter jag nu med sång. The future is were it begins.

Livet. Alltså det där 5 bokstavs långa abstrakta ordet som rymmer massor med definitioner. Hur förklarar man det för någon? Att få hjälp att förstå hur ens liv fungerar är ett steg i rätt riktning. Han som jag samatalar med ger mig svar på frågor som jag brottas med. Men även hjälp på vägen när jag har gått vilse. Jag önskar att alla människor hade nån att dela det där "livet" med. För det är då man kan utvecklas som individ. Göm inte djupet i det fördolda. Ju mer vi förstår oss själva ju mer kan vi förstå andra. 

Olika perspektiv på tillvaron

Här är tre olika bilder på exakt samma plats. Vad vill jag säga om dom? Ja, det är en vacker plats och ja, jag tog massor med bilder där. Men det är en sak som jag förundras över. Att jämföra och se saker i perspektiv är populärt i dagens samhälle. Jag gör det hela tiden. Men att man är olika är iallafall för mig svårt att acceptera. Jag tycker att alla ska förstå mig. Jag tänker nu så här. Här är tre bilder på precis samma plats. Det kan finnas tre människor i samma sits men har tre olika bakgrunder och tre olika förhållningssätt till tillvaron. Vad gör man åt det? Man ser det positiva i alla tre människor eller som i detta fall tar man fram tre olika redigeringar som passar bäst till samma motiv. Lätt? Ja i datorn. Men inte i verkligheten. Verkligheten är långt mycket mer komplicerat. Jag gillar att fota. Men det är rätt så simpelt när man jämför det med att leva och förstå andra människor. 

Usch!

När jag inte orkar mer släpper jag taget. Jag ger nästan upp. Försöker lyfta ner bördorna från axlarna. Låter tyngden över bröstet lätta för en sekund. Min kropp orkar inget mer. Jag faller ner till marken. Det finns ingen som tar emot mig. Lösningen går att finna. Men jag berättar inte hur. För det är olika.