Varför? Porqué?

Jag funderar, hur kommer det sig att vi fungerar på ett visst sätt? Jag tex planerar saker ganska lång tid i förväg. Medan andra människor hinner inte planera och efteråt kunnat dra slutsats av vad man skulle gjort annorlunda. Varför är jag den planerande typen? Hur blir man det? Är det genetiskt, tror knappast det. För en person som jag har har ett band till biologiskt är inte alls den planerande typen utan en impuls människa. Min mamma brukar säga att man ska spara varför frågorna till himlen. Så i himlen kommer jag fråga. Varför fungerar jag på det här sättet? 

SR nya kyrka

Det här är en av kyrkorna som jag jobbar i. 

Min bästa kompis

Jag har ingen bästa kompis. Jag skulle vilja säga att jag har olika sorters kompisar. Tillexempel bus-, musik-, sport-, prat-, konfakompisar. Jag tycker om alla på olika sätt. Vi träffas vid olika sammanhang och under olika tidpunkter. Jag är otroligt tacksam för mina närmaste kompisar. Dom som jag kan dela allt med. Sen har jag såklart en annan kompis som inte är som någon av dom andra till utseende eller sättet. För mig är det otroligt skönt att vända mig till Honom som ger mig det jag behöver. Den kompisen är något utöver det vanliga. Om du vill lära känna honom finns han där för dig också. 

Ett förstoringsglas

Jag har inte så mycket att berätta. Jobbar för fulla muggar just nu. Dag ut och dag in ser ut på nästan samma sätt. Jag är en människa som gillar vardagslunken. Såklart gillar jag att resa och besöka nya platser men att vara hemma i ett land som är tryggt, i en familj som jag tycker om det är härligt. Så jag ska fortsätta leva livet. 

Back on track

Jobbar häcken av mig. Inte precis, rensar lite häckar med mera. Under en månad var jag på en grym resa i Europa. Jag ska skriva mer om det någon annan dag. 

Som natt och dag.

Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. (Första Petrusbrevet 4:12 B2000)

Livets hjul

Det händer mycket saker, hela tiden och jag har svårt att hinna med allt. Jag försöker ta till vara på den här tiden. Men det är svårt, för man kan ju inte stoppa ner livet i en glasbruk eller knäppa ett foto av det. Livet är så stort och ibland kan man inte sätta ord på hur det känns. Jag vet inte vad som händer härnäst. Det tycker jag är jobbigt. För att i vardagen kan man planera vad man ska göra. Men själv livet är fortfarande inte jag som bestämmer över. Jag måste överlämna det till någon som vet bättre än jag själv.